Hej!
Här har det verkligen ekat tomt alldeles för länge, ursäkta frånvaron! Efter förra inlägget blev jag frisk, innan sjukdomen åter kom på besök vilket har gjort att jag haft en tråkig tillvaro! Det är inte kul att vara krasslig som skidåkare, när de flesta av ens bästa kompisar också är skidåkare så blir det en ganska tråkig och ensam tillvaro. Sjukdomen behöver inte alltid vara så allvarlig, men när man ska pressa kroppen till det maximala så är det inte hållbart att vara halvsjuk. Men det är väl kanske det som är en del av charmen med elitidrott också, allt måste vara på topp ;-) Den långdragna, från och till sjukdomen jag fick gjorde tyvärr att slutet av säsongen försvann. Jag åkte hem till Gällivare i hopp om att åka Volkswagen Tour, men tyvärr var jag tvungen att lägga viljan åt sidan och lyssna på kroppen. Otroligt tråkigt att inte få åka tävlingarna på hemmaplan, det var något jag verkligen hade sett fram emot men ibland går det inte som man vill och då är det bara att gilla läget. Istället fick jag fokusera på att hejja alla åkare och speciellt mina klubbkompisar från Gellivare Skidallians IK.
Sedan jag insåg att säsongen i princip var över för min del har jag försökt att återhämta kroppen. Jag har fokuserat på att bli helt frisk och har sedan kunnat träna en del. Den bästa tiden är nu och det väder vi haft de senaste dagarna har verkligen gjort att jag velat vara ute och det är ju också den bästa uppladdningen inför nästa säsongs basträning! Att samla timmar på skidorna är utan tvekan det jag behöver, såväl fysiskt som psykiskt, just nu! :-) Nu när jag är hemma har jag också passat på att åka lite på randooskidorna och det är verkligen skidglädje! Skönt att varva längdåkningen med lite toppturer!
Här kommer lite bilder från den senaste tiden!
Här har det verkligen ekat tomt alldeles för länge, ursäkta frånvaron! Efter förra inlägget blev jag frisk, innan sjukdomen åter kom på besök vilket har gjort att jag haft en tråkig tillvaro! Det är inte kul att vara krasslig som skidåkare, när de flesta av ens bästa kompisar också är skidåkare så blir det en ganska tråkig och ensam tillvaro. Sjukdomen behöver inte alltid vara så allvarlig, men när man ska pressa kroppen till det maximala så är det inte hållbart att vara halvsjuk. Men det är väl kanske det som är en del av charmen med elitidrott också, allt måste vara på topp ;-) Den långdragna, från och till sjukdomen jag fick gjorde tyvärr att slutet av säsongen försvann. Jag åkte hem till Gällivare i hopp om att åka Volkswagen Tour, men tyvärr var jag tvungen att lägga viljan åt sidan och lyssna på kroppen. Otroligt tråkigt att inte få åka tävlingarna på hemmaplan, det var något jag verkligen hade sett fram emot men ibland går det inte som man vill och då är det bara att gilla läget. Istället fick jag fokusera på att hejja alla åkare och speciellt mina klubbkompisar från Gellivare Skidallians IK.
Sedan jag insåg att säsongen i princip var över för min del har jag försökt att återhämta kroppen. Jag har fokuserat på att bli helt frisk och har sedan kunnat träna en del. Den bästa tiden är nu och det väder vi haft de senaste dagarna har verkligen gjort att jag velat vara ute och det är ju också den bästa uppladdningen inför nästa säsongs basträning! Att samla timmar på skidorna är utan tvekan det jag behöver, såväl fysiskt som psykiskt, just nu! :-) Nu när jag är hemma har jag också passat på att åka lite på randooskidorna och det är verkligen skidglädje! Skönt att varva längdåkningen med lite toppturer!
Här kommer lite bilder från den senaste tiden!
Ha det bra, så hörs vi snart igen! :-)