Hej!
Häromdagen fick jag en fråga av Anders angående varför jag inte tävlat något hittills under säsongen, om det beror på sjukdom eller skada och denna fråga har jag fått flera gånger under tiden jag varit uppe här i Gällivare. Så därför tänkte jag svara på frågan här i inlägget.
Men först; Riktigt kul att få frågor och se att ni följer mig och är intresserade av hur det går för mig. Så, om du har en fråga till mig, förslag på vad jag ska skriva om eller kanske bara vill säga Hej, Lämna då en kommentar till blogginlägget eller skriv en hälsning i kontaktfliken så svarar jag så fort jag kan.
Nu åter till frågan, anledningen till att jag inte har tävlat något denna säsongen är, som jag tidigare har skrivit här, att jag har varit sjuk. Jag har fått sjukdomen hypotyreos, vilket innebär att sköldkörteln inte producerar tillräckligt med ämnesomsättningshormon. Sjukdomen påverkar hela kroppen eftersom alla kroppens celler behöver detta hormon och kan därför ge väldigt många olika symtom, såsom trötthet, glömska och viktuppgång. Nu kanske detta låter allvarligt, men som till exempel astma är det ingen fara att ha hypotyreos, så länge man får behandling och rätt medicin. Tyvärr kan det ta lång tid att ställa in medicineringen, vilket jag har fått erfara.
I de perioder som jag haft mest problem har elitidrott känts långt borta. När man får mjölksyra av minsta lilla vardagliga aktivitet, så förstår man att något är väldigt fel och då är heller inte träningen det stora fokuset utan bara att få vardagen att fungera. För när min kropp inte har mått bra, då har det inte spelat någon roll hur gärna jag har velat genomföra långa träningspass. Det har helt enkelt varit fysiskt omöjligt och konceptet: "det är bara att köra på", det finns inte på kartan. Som tur är har min tränare Elbert med sin erfarenhet ledsagat mig i träningen så att vägen tillbaka inte ska bli längre än nödvändigt. Det är aldrig kul att inte ha kontroll över sin kropp och kunna träna som man vill. Tidigare kunde jag bli stressad och tro att säsongen var körd av en liten förkylning. Efter denna period har jag fått känna på hur det är att vara sjuk på riktigt och det har varit jobbigt, både fysiskt och inte minst psykiskt. Samtidigt vet jag att detta kommer göra mig till en bättre skidåkare, kanske inte denna säsongen, men så småningom.
Den senaste tiden har kroppen, som jag har sagt tidigare, fungerat mycket bättre och träningen har gått väldigt bra. Det är kul att se att kroppen blir bättre och träningsmängden större och större. Det lovar gott inför framtiden! :)
Återigen, riktigt skoj att få återkoppling från er. Fortsätt med det! :)
Ha det bra!
Häromdagen fick jag en fråga av Anders angående varför jag inte tävlat något hittills under säsongen, om det beror på sjukdom eller skada och denna fråga har jag fått flera gånger under tiden jag varit uppe här i Gällivare. Så därför tänkte jag svara på frågan här i inlägget.
Men först; Riktigt kul att få frågor och se att ni följer mig och är intresserade av hur det går för mig. Så, om du har en fråga till mig, förslag på vad jag ska skriva om eller kanske bara vill säga Hej, Lämna då en kommentar till blogginlägget eller skriv en hälsning i kontaktfliken så svarar jag så fort jag kan.
Nu åter till frågan, anledningen till att jag inte har tävlat något denna säsongen är, som jag tidigare har skrivit här, att jag har varit sjuk. Jag har fått sjukdomen hypotyreos, vilket innebär att sköldkörteln inte producerar tillräckligt med ämnesomsättningshormon. Sjukdomen påverkar hela kroppen eftersom alla kroppens celler behöver detta hormon och kan därför ge väldigt många olika symtom, såsom trötthet, glömska och viktuppgång. Nu kanske detta låter allvarligt, men som till exempel astma är det ingen fara att ha hypotyreos, så länge man får behandling och rätt medicin. Tyvärr kan det ta lång tid att ställa in medicineringen, vilket jag har fått erfara.
I de perioder som jag haft mest problem har elitidrott känts långt borta. När man får mjölksyra av minsta lilla vardagliga aktivitet, så förstår man att något är väldigt fel och då är heller inte träningen det stora fokuset utan bara att få vardagen att fungera. För när min kropp inte har mått bra, då har det inte spelat någon roll hur gärna jag har velat genomföra långa träningspass. Det har helt enkelt varit fysiskt omöjligt och konceptet: "det är bara att köra på", det finns inte på kartan. Som tur är har min tränare Elbert med sin erfarenhet ledsagat mig i träningen så att vägen tillbaka inte ska bli längre än nödvändigt. Det är aldrig kul att inte ha kontroll över sin kropp och kunna träna som man vill. Tidigare kunde jag bli stressad och tro att säsongen var körd av en liten förkylning. Efter denna period har jag fått känna på hur det är att vara sjuk på riktigt och det har varit jobbigt, både fysiskt och inte minst psykiskt. Samtidigt vet jag att detta kommer göra mig till en bättre skidåkare, kanske inte denna säsongen, men så småningom.
Den senaste tiden har kroppen, som jag har sagt tidigare, fungerat mycket bättre och träningen har gått väldigt bra. Det är kul att se att kroppen blir bättre och träningsmängden större och större. Det lovar gott inför framtiden! :)
Återigen, riktigt skoj att få återkoppling från er. Fortsätt med det! :)
Ha det bra!